Diskussion mellan Karin Willén, ordförande KRO, Camilla Backman, ordförande IKK Stockholm, Nino Strohecker, österrikisk konstnär och Erik Krikortz om bland annat konstnärernas möjligheter att organisera sig och ställa krav. Diskussionen hölls på Konstfacks vårutställning.
Nino Strohecker
Det är samma problem i Österrike, att man inte får betalt för utställningar. [...] Jag känner inte till vilka konstnärsorganisationer som finns i Österrike, men får intrycket av att många konstnärer jobbar på egen hand, att det handlar mycket om starka individer.
Erik Krikortz
Varför är det så svårt att organisera konstnärer och ha en yrkesgemenskap?
Karin Willén
Men du sa väl något där. Man är kanske för stora egon? I Sverige har man ofta blandat ihop den konstnärliga verksamheten med politiska frågor och ekonomiska villkor. KRO försöker hitta frågor som är gemensamma för alla konstnärer, utan att bedöma vem som är en bra eller dålig konstnär. Istället fösöker vi hitta en gemenskap i något som är mer generellt.
Camilla Backman
Jag tror också att det är negativt att blanda ihop en diskussion om konst med en diskussion om konstnärernas villkor. Ett problem är att konstnärerna inte har så lång tradition av att arbeta i grupp. Det gör man på teatrarna till exempel och det gör musiker, de är mer vana vid samarbeten. Konstnärerna är egna företagare, har sällan någon tydlig arbetsgivare och jobbar ofta ganska isolerat. Men jag tror att det håller på att ändra sig.
EK
Det känns som att en stor del av problematiken bottnar i något slags tradition. Nu finns det en trend mot att samarbeta, men ibland får jag intrycket att det mer är ett sätt att marknadsföra konsten. Jag ser sällan prov på någon solidaritet, trots att många konstnärer uttrycker sådana värderingar. Inom den egna gruppen har man dålig förmåga att organisera sig. Man ställer inte krav, som andra yrkesgrupper gör. Detta trots att det rör sig om ett mycket utsatt yrkesgrupp.
CB
Att ha samarbetet som en konstnärlig strategi, eller att göra det som ett experiment, är helt klart något annat än att organisera sig politiskt. Men jag tror att det håller på att ändra sig, IKK är ju ett tydligt exempel på att det sker en förändring. Det är konstnärer som kanske jobbar på ett visst sätt som startade IKK, med inspiration från andra länder, t ex Danmarks UKK.
KW
Man får väl jobba med det där i konstnärsorganisationerna och även påverka skolorna, så att man utbildar folk i att samarbeta. Jag tror att man skulle ha nytta av att veta mer hur man organiserar samarbeten och villkoren kring dem – för det konstnärliga, men även för att kunna skapa en bra situation för sig själv.
EK
Jag får en känsla av att konstnärer inte gärna vill gå ihop med sämre konstnärer. Om man inte redan tillhör toppen vill man vara på väg dit. Det är eliten man vill identifiera sig med. Kanske kan man säga att konsten styrs av en elitistisk tradition?
KW
Det är ju ett problem. Där måste man ju tänka om och förstå värdet i att engagera sig i det gemensamma.
CB
Jag tror att det finns skillnad i mentalitet mellan olika städer i Sverige. Vi befinner oss i Stockholm och tror kanske att det är som här överallt. Det stämmer inte. Det är en helt annan attityd nere i Malmö till exempel. Göteborg också. Där har man inte samma behov av att skilja ut sig från dem som man inte tycker passar in eller är tillräckligt coola.
KW
Men det är ju också här i Stockholm man kan göra karriär. Jag tror att attityden etableras redan när man är väldigt färsk som konstnär, eller till och med på skolorna. Konstnärer som jobbar i Stockholm är rätt karriärinriktade. De är konkurrensutsatta och känner kanske att de måste lägga all sin tid på sin karriär. Kanske hinner de inte tänka på ett fackligt engagemang.
EK
Hur många medlemmar har IKK?
CB
Vi har 130 nu. Föreningen i Stockholm bildades i februari 2006. I Malmö startade de 2003.
EK
Hur ser relationen mellan IKK och KRO ut?
CB
Vi är unga och har inte funnits så länge. Relationen är väl bra. Det är många som ställer den frågan.
KW
Men det är ju inte den enda skillnaden, att ni är unga och vi har funnits längre. KRO närmar sig att fungera som en facklig organisation och har de ambitionerna. Vi erbjuder service och utbildningar på samma sätt som fackliga organisationer gör. Vår verksamhet är bred och vi sitter med i många olika sammanhang. Vi samarbetar med andra konstnärsorganisationer. Vi bildkonstnärer är ju en ganska liten grupp, cirka 3 000 yrkesutövare. Självklart blir vi starkare om vi samarbetar med de 30 000 andra konstnärerna. Vi har en dialog och ser värdet i att inte sätta oss i en konkurrenssituation och motarbeta varandra.
EK
Finns det några frågor där era åsikter glider isär?
CB
Det mest grundläggande är att KRO organiserar konstnärer medan IKK är öppet för konstnärer och konstförmedlare. Sedan har KRO ambitionen att fungera fackligt. IKK är mer en intresseförening, någon har kallat oss en lobbyorganisation. Vi vill arbeta för att uppmärksamma våra villkor. Vi har naturligtvis samma målsättningar, men när det gäller vägen dit kanske vi inte är överens på varenda punkt. Vi kanske inte analyserar situationen exakt likadant, eller använder andra termer.
KW
I princip kan man ju vara medlem i både IKK och KRO. Det finns ju inget motsatsförhållande. Sedan engagerar vi oss i konstförmedlare om de har en konstnärlig bakgrund. Det har alltid varit så att konstnärer jobbat mycket med att skapa utställningar. Frågan har diskuterats inom KRO i samband med att IKK bildades, om inte konstförmedlare också ska kunna bli medlemmar i KRO. Men jag tycker att det finns en del att fundera på där. Curatorer hamnar i situationer där de är uppdragsgivare åt konstnärer och det kan vara ett problem. Det är ovanligt att arbetsgivare och arbetstagare engagerar sig i samma organisation. Man har delvis olika intressen. Om vi ska kunna företräda konstnärerna på bästa sätt så görs det kanske bäst genom att gruppen bara innehåller konstnärer.
KW
När det gäller curatorer och konstförmedlare som blir medlemmar i IKK kan jag tänka mig att ni skulle tjäna på att samarbeta med organisationer med en stark ställning, som t ex DIK – och på så sätt gå samman med personer som har en anställning - istället för att konstförmedlarna enbart lierar sig med bildkonstnärerna, som har det allra sämst på kulturområdet.
CB
Vi ser det som att utvecklingen går åt frilansande curatorer och skribenter. Vi hamnar allt mer i en likartad position, när det gäller att vara frilansande helt enkelt. Vi har gemensamt att vi faller mellan stolarna.
[...]
NS
I Österrike kan företag sponsra kultur och sedan göra skatteavdrag. Här i Sverige anses det lite fult att som konstnär arbeta med sponsorer. Istället ska alla få statliga bidrag för att göra någonting. Det betyder ju också att man säljer sin konst till staten.
CB
Det där har vi pratat jättemycket om inom IKK. Vi befinner oss på en marknad, oavsett var pengarna kommer ifrån. Men det ena anses kanske vara finare än det andra.
KW
Arbetsstipendier är ändå annorlunda än sponsorpengar. Det finns uttalat att man är fri att använda dem som man vill. Pengar som kommer från företag omgärdas av vissa krav. Företagens tolerans har gränser.
[...]
KW
Det är ju inte så att man inte har jobbat med att få in mer pengar på kulturområdet. Det har man arbetat för en ganska lång tid. Om man tittar på statliga institutioner som får sponsorpengar, så rör det sig ändå alltid om små bitar av budgeten. Incitamenten är inte tillräckligt starka. Där är till exempel avdragsrätten jätteviktig. Det måste man driva hårt, att det ska gå att dra av för konstinköp.
CB
Det är ju en tradition i Sverige, att det är helt okej att t ex som företagsledare inte alls vara intresserad av kultur. I länder som Storbritannien förstår företagen värdet av det kulturella kapital de kan få genom sponsringen. Men vi har en helt annan kultur.
KW
Det känns otidsenligt att inte kunna dra av konsten. I lagtexten finns formuleringar om att konst är en investering, att det inte sjunker i värde.
CB
Då pratar man ju om tavlor av Anders Zorn. Företag ska inte kunna placera pengar och göra avdrag för det. Men det är ju helt förlegat.
KW
Jag tycker att man måste ha uppdaterade lagar och förordningar. Det är politikerna skyldiga till. Det handlar inte om att vi tycker att det skulle vara bättre för oss. Det handlar om att inte ha helt inaktuella lagar.
[...]
KW
Värdet i samtidskonsten är ju att den diskuterar sin samtid. Det handlar inte om att framställa unika objekt.
CB
Om man jämför med design, som har avdragsrätt, så ses den ju som en förbrukningsvara. Men det har ju blivit tvärtom, att konsten blivit mer av en förbrukningsvara, medan designen har ett bestående värde. Det har hänt något och lagarna hänger inte med.
EK
Hur kan ni förklara det för politikerna?
KW
Man pratar med dem och skriver skrivelser.
CB
Säger det om och om igen. Tjatar.
KW
De behöver ju kunskap. Kulturpolitikerna kommer sällan från kulturområdet. Då behövs det ju hela tiden att man undervisar dem och talar om hur det är.
CB
Det kan ofta ändå vara så att politikerna i kulturdepartementet och kulturutskottet förstår problemen och argumenten, men sedan finns det ingen kommunikation med finansutskottet och skatteutskottet. Där saknas totalt förståelsen för kulturens ekonomiska problem. Egentligen borde vi kanske gå till skatteutskottet.
[...]
NS
Jag tror inte att politikerna, som får en lön på sitt konto varje månad, kan sätta sig in i konstnärernas situation. [...] Unga konstnärer som vill ställa ut på ett galleri får ju i Sverige ofta betala för den möjligheten.
KW
Där skulle nog avdragrätten göra skillnad, genom att öppna möjligheter för företagen att köpa in konst.
[...]
KW
Bland våra internationellt kända konstnärer tror jag att det är få som kan bygga upp en bra ekonomi genom sitt arbete som konstnär. Jag pratade med Niklas Östlind på Liljevalchs och han sa att ”vi ger våra konstnärer mycket pengar”, men han pratar ju om produktionsstöd. Om man ska fylla hela konsthallen så går pengarna åt till produktionen. Jag vill att konstnärerna ska kunna få betalt för sitt arbete. En månadslön vore ingenting för att göra en utställning på Liljevalchs.
[...]
CB
Jag tror att andelen som söker information om de ekonomiska förhållandena inom konsten ökar bland unga konstnärer.
KW
På konsthögskolorna är det inget fritt val att utbilda sin elever i de här frågorna. Det finns bestämmelser om att skolorna ska förbereda eleverna för arbetslivet. Hur bra och hur mycket man lär ut är naturligtvis olika. Det får vi försöka vara med och påverka.
NS
Jag tror att det skulle vara bra för konstnärer att ha stöd t ex när det gäller förhandlingar. Där vore det bra om ni upplyste konsthögskolestudenterna om möjligheterna. Även när det gäller att söka pengar skulle man kunna hjälpa till på skolorna.
CB
Varför gjorde du det här arbetet [Konst som yrke] då?
EK
Jag insåg att jag skulle gå ut Konstfack och kände att jag saknade vissa kunskaper, som dessutom var viktiga att dela med andra. Situationen för yrkesverksamma konstnärer är ju väldigt extrem. Det är kanske t o m fel att definiera konsten som ett yrke, med tanke på hur det faktiskt ser ut när det gäller löner.
KW
Man kanske också borde prata mer om konkreta strategier för hur man faktiskt kan försörja sig på konsten. Hur ska man rent konkret navigera som konstnär.
EK
Som det ser ut så måste man antingen ha ett ”extrajobb”, eller göra någon parallell karriär. Det tycker jag är ett slöseri med resurser, med tanke på hur mycket pengar staten satsar på utbildningarna (1,3 miljoner på en konstnärs femåriga konsthögskoleutbildning) och framförallt hur oerhört mycket pengar och tid konstnärerna själva satsar på sin utbildning. Att den kunskapen som genereras används i så liten utsträckning, det är bedrövligt. Det finns ingen uppföljning – man tar inte tillvara de viktiga kunskaper konstnärerna har. Både personliga och samhälleliga resurser går till spillo.
[...]
EK
Arbetar ni tillsammans med Marina Schiptjenko och Svenska Galleriförbundet när det gäller avdragsrätten?
KW
Det är avsikten. Vi har haft ett väldigt intensivt år och inte hunnit med allt vi tänkt. Men det är definitivt vår avsikt att samarbeta med dem.
EK
Har ni tagit kontakt med dem?
CB
Nej, vi har inte hunnit ta kontakt med dem ännu heller. När vi ska jobba med den frågan är det självklart att vi kontaktar dem.
KW
Vi har långa agendor, både på KRO och IKK. Man skulle vilja ha en stab på 20 personer.
CB
Vi skulle utan problem kunna ha 10 personer som jobbar heltid med de här frågorna. Men vi har knappa resurser och KRO har heller inte så mycket medel. Vi har ingen möjlighet att jobba med alla frågor parallellt.
CB
Bättre utställningsersättningar är en självklar punkt och avdragsrätten för konstinköp. Sedan måste vi också jobba med attityder. Vi måste titta noggrannare på kulturpolitiken, hur pengarna fördelas. Bildkonstområdet får väldigt lite pengar i förhållande till andra områden.
EK
IKK har ett ganska radikalt förslag när det gäller utställningsersättningar, två månadslöner (50 000 kronor) istället för som idag 2-3 000 kronor.
CB
Ja, vi tycker att man ska ha minst två månadslöner när man gör en utställning på en offentlig konsthall eller ett museum. Till hösten ska vi arbeta fram ett konkret förslag.
KW
Det där är en fråga där vi krockar lite. Det är synd om ni lägger ner en massa jobb på något som vi redan arbetar med. Vi jobbar med det nya ramavtalet för utställningsersättningar och hoppas att det nya statliga avtalet ska vara vägledande för nya avtal framöver. Det handlar dels om det man idag får betalt för, en hyra för verket. Sedan har vi arbetsinsatsen och produktionskostnader. Vi följer situationen på andra områden där det finns ramavtal. Vi vill inte se konstruktioner som är för styrande eller specifika på konstområdet, eftersom vi vill ha betalt precis som alla andra får betalt. Då måste allting kring en utställning regleras och ersättas.
CB
Det måste finnas modeller där man kan välja att få betalt antingen i lön eller mot faktura.
KW
Arbetsinsatsen kan ju också se väldigt olika ut. Det kan finnas anledning att man får mindre för en utställning och mer för en annan. Är verket särskilt beställt av institutionen, eller visas det för tionde gången? Det är sånt som man måste kunna väga in i en förhandling. Vi vill ha ett ramavtal som är stöd i förhandlingarna. Sedan vill vi att det ska finnas ett åtagande för institutionerna att följa avtalet och betala. Och där tror jag att vi måste lobba ganska hårt mot kulturdepartementet, så att de sätter press på regeringen. Men där borde vi samarbeta.
CB
Ja, absolut. Om det inte kommer några nya pengar, hur ska man då omfördela de budgetar man har, så att konstnärerna får betalt? Det är ett problem.
KW
När det gäller Moderna Museet så kanske man inte kan göra en utställning med Paul McCarthy.
CB
Som konsthallschef måste man ju vara tydlig mot staten eller kommunen. Kanske blir det då att man säger: ”Vi kan bara göra två utställningar i år. Jag vet att vi gjorde sju stycken förra året, men nu tänker vi betala våra konstnärer.” Då sätter man ju press uppåt. Jag skulle ju skämmas om jag var konsthallschef och inte betalade konstnärerna.
KW
Men dom gör ju inte det. De sitter ju här och skyller ifrån sig [med hänvisning till videointervjuerna med bland annat Lars Nittve].
CB
Det är märkligt att man bestämmer att ”just den här yrkesgruppen tänker vi inte betala”. Nu sitter ju Nittve på landets största museum för samtidskonst, men det borde ju även gälla lokala konsthallar som sätter press på sin kommun.
EK
Om konsthallarna och museerna inte frivilligt sätter press på stat och kommuner, hur kan då konstnärerna sätta press på konsthallarna och museerna för att få gehör?
KW
Det första är ju media. Lobbyarbete och media.
CB
Man måste visa på det absurda. Folk vet inte om hur det ser ut. Konsten är så pass marginaliserad i media.
EK
Det är en väldigt liten bransch.
CB
Ja, men det är ändå inte okej att utnyttja dem som jobbar inom branschen. Trots allt läggs stora statliga resurser på att branschen ska finnas. Man återkommer hela tiden till hur viktigt det är med kultur, även om värdet är svårt att mäta i pengar så är man överens om att den måste finnas.
EK
Det är svårt att mäta i pengar. Men det är också svårt att mäta nyttan av grundskola för alla i pengar. Många som går där ska ju ändå inte ha ett intellektuellt eller kunskapsintensivt arbete. Varför betalar vi alla dessa lärare? Det är ju lite samma sak. I båda fallen handlar det om oerhört viktiga kunskaper, kritiskt tänkande och demokrati.
KW
Det är viktigt att man pekar ut vem som har ansvar. I vår bransch kommer pengarna från så många olika håll. Man är ofta beroende av arbetsmarknadspolitik. Då kanske kulturpolitikerna tänker att problemet egentligen ligger på någon annans bord. Vi måste bli väldigt konkreta i våra krav. Moderna Museet och de arbetsvillkor som finns där är regeringen ytterst ansvariga för. Om de hade bättre insikter så borde de ju inse att det inte är acceptabelt.
[...]
KW
Vi har varit dåliga på att lyfta fram situationen i media. Folk är försiktiga och vill inte riskera sin karriär.
CB
När man är beroende av ett stort offentligt system är det svårt att bråka med det. Branschen är så pass liten.
EK
Skulle inte konstnärerna kunna ställa upp en konkret lista med krav och sedan på olika sätt försöka få igenom dessa krav? Om det inte funkar slutar man helt enkelt ställa ut, går ut i strejk?
KW
Det är ju ett arbete som vi håller på med. Problemet är att det är så många frågor att ta ställning till och att vi har små resurser. Men det är en intressant tanke, vilka strategier man skulle kunna ha.
[...]
KW
Jag skulle önska att konstnärer tog kontakt med oss mer och sökte vår hjälp. På så sätt skulle vi kunna gå in i fler konkreta situationer.
EK
Det krävs kanske ett nätverk med ett tydligt mål och en tidsplan?
