Bättre konst genom pedagogik och jämställdhet

Konsten skulle bli bättre och få större relevans om inte konstvärlden utgjordes av en så, med avseende på etnicitet och klass, homogen grupp. Den skulle tjäna mycket på att få ett större inflöde av nya perspektiv. Som det är idag är många kulturinstitutioner tyvärr dessutom syndare när det gäller jämställdhet - ingen har väl missat diskussionen om Dramaten. Även Konstfack visar tendenser till favoriseringar av sina manliga studenter - under perioden 1999-2005 fick dessa proportionellt sett 23,2% mer av utdelade stipendiepengar. Förhållanden som dessa kommer i förlängningen knappast att göra konsten eller teatern någon tjänst, utan snarare diskvalificera dem i allmänhetens ögon.

En annan förändring som skulle kunna förbättra konstutbildningarna, som den på Konstfack, är att utbilda lärarna i pedagogik. Idag har bara fyra lärare vid institutionen för konst på Konstfack pedagogisk utbildning och då enbart motsvarande fem (!) högskolepoäng. Man ska vara en kvalificerad konstnär för att få jobb som lärare på konsthögskola. Hur duktig man är på att förmedla kunskaper, motivera studenter, jobba med grupper eller skapa förutsättningar för ett fördjupat konstnärligt tänkande är mindre viktigt. Såväl konsthögskolor som förberedande skolor skulle vinna mycket på att ha pedagogiskt utbildade lärare. Att kräva ett och ett halvt års pedagogisk utbildning är dock orimligt med tanke på att många konstnärer bara jobbar som lärare under några år. Jag föreslår en specialdesignad kurs för konsthögskolelärare på en termin.

Jämställdhet i alla delar av konstsfären och bättre pedagogik på konstskolorna är två förändringar som - tillsammans med en mer rättvis och rimlig arbetsmarknad för konstnärerna - skulle kunna göra den svenska samtidskonsten mycket bättre.