Curatorns roll - paneldiskussion på Moderna
Tidigare ikväll hölls ett seminarium på Moderna Museet i IKK:s regi där den oberoende curatorns roll i svenskt konstliv diskuterades. Samtalet leddes av Camilla Backman och Frans Josef Petersson. Panelen bestod av Lars Olof Gustafsson (Konstnärsnämnden), Power Ekroth (FOCS), Maria Lind (IASPIS), Charlotte Bydler (Stockholms universitet), Karin Willén (KRO) och ibland Ola Olsson (Statens kulturråd). Läs gärna mer om seminariet på www.ikk.nu. Här följer några fragment av vad som sades i diskussionen:
Charlotte Bydler:
Systemet är starkt institutionaliserat och den som står utanför har svårt att ta del av medlen som finns. Många av de nätverksinitiativ som finns försöker bli institutioner och på så sätt uppnå permanens (se IKK, min anmärkning).
Karin Willén:
Stöden som Konstnärsnämnden delar ut är [generell] visningsersättning och ska därför inte delas av kuratorer. Vi får inte glömma den spänning som finns mellan curatorns och konstnären i deras yrkesroller, där curatorn ofta är konstnärens arbetsgivare. Konstnärerna har haft liknande problem - när man arbetar i grupp kan det stå i konflikt med det egna arbetet (när det gäller finansieringen, min anmärkning).
CBy:
Osannolikt att det ska komma in mer pengar i systemet. Curatorerna har hittills alltid på ett ganska odramatiskt sätt funnit sin plats i produktionen av en utställning.
Ola Olsson:
Konstnärer skulle vinna på att arbeta mer tvärkulturellt, eftersom det finns mer pengar inom andra områden.
Lars Olof Gustafsson:
Bra kuratorer som tar initiativ kan konkurrera om de pengar som regionalt finns tilldelade konsten.
LOG:
De medel som vi fördelar har byggts på med tiden. Internationellt sett är det mycket pengar.
OO:
Det finns ingenting som motsäger att några kuratorer skulle kunna gå ihop och sedan söka medel för att t ex arbeta med konstförmedling i tre olika län under en tvåårsperiod. Men de skulle inte kunna söka lönemedel - så ser inte det statliga systemet ut idag.
Camilla Backman:
Bildkonsten är det kulturområde som får minst pengar. Vi borde begära en ny statlig utredning för att titta på förhållandena.
LOG:
Frågan bör tas upp i vår omvärldsanalys (som ska göras under året, min anmärkning). Vi kan peka på behovet.
Frans Josef Petersson:
Hur tänker man sig den framtida arbetsmarknaden på de allt fler curatorutbildningarna?
CBy:
Det finns ett intresse för konst. Yrkesbeskrivningen är amorf, yrket kan vara "vad som helst". Jag tror att det är viktigt med specialisering och att man samtidigt har rötter institutionellt. Internationella nätverk är också viktigt.
FJP:
Internationalisering på konstscenen missgynnar Sverige. De mest framgångsrika konstnärerna ställer sällan ut i Sverige, vilket kanske beror på ersättningsnivåer och de mindre konsthallarnas låga status. Finns det en risk att även curatorer flyr utomlands?
Maria Lind:
Det finns ett utflöde, men också ett tillbakaflöde bland curatorerna. Titta t ex på Lars Nittve, Sune Nordgren, Daniel Birnbaum och delvis mig själv. Alla curatorutbildade måste inte bli curatorer, utan de kan bli duktiga pressekreterare eller pedagoger.
KW:
De fackliga organisationerna i Sverige är väldigt svaga. De har få medlemmar, små resurser och svårt att driva frågor. Vi borde ta till vara det fackarbete som gjorts inom andra fack. Curatorer skulle t ex kunna ansluta sig till DIK.
Cba:
IKK kommer att ta kontakt med DIK. Frilansande curatorer är en ny fråga, även om yrket går tillbaka till Harald Seeman 1968.
Ola, gallerist från Malmö (publik):
Vi behöver experimentella finansieringsformer. Hur kan IASPIS, Konstnärsnämnden och Statens Kulturråd skapa dessa? Framtidens kultur lägger ner om 1-2 år – efter det är allt bundet regionalt och lokalt.
KW:
Vi håller på att förhandla fram ett nytt avtal mot de statliga museerna, ett avtal som ska reglera hela situationen med visningsersättningar mm. Förhandlingarna ska vara färdiga vid nyår, men vi är inte beredda att gå in i ett avtal ännu. Konstnärerna betalas inte fullt ut. Till skillnad mot IKK, som vill att konstnärerna ska anställas av konsthallar och museer, vill vi att det även ska finnas en möjlighet att fakturera. Om man ska jämföra med teaterarbetare så har de t ex stöd från andra fack (kollektivavtal mm).
KW:
Staten har ett arbetsgivaransvar oavsett om konstnärer är frilansare eller anställda.
Veronica, medgrundare av FOCS (publik):
Vi vill inte gå ihop med DIK. Fråga till Konstnärsnämnden: Saknar ni motivation för att se curatorerna som en del av internationaliseringen av konsten?
LOG:
IASPIS bjuder ju hit konstnärer och curatorer, med målet att stimulera de svenska konstnärerna. Förordningarna fungerar som en hämsko. Vi måste fördela pengarna som [generell] visningsersättning. Vi vill ifrågasätta detta direktiv, men ni måste driva frågan, ta kontakt med partierna mm.
Power Ekroth:
Ni tar hit curatorer från utlandet, men skickar inte ut svenska curatorer!
Michele Masucci, konstnär (publik):
Hela den här diskussionen, med frilansande och osäkra förhållanden på arbetsmarknaden, är del av en större politisk diskussion. Ett problem som jag ser det är att beslutsfattarna inte är här. Jag tror att det är viktigt att man organiserar sig och att flera frilansande yrkesgrupper går ihop, för att sedan göra påstötningar mot de politiska partiernas representanter.
FJP:
Är någon från kulturdepartementet eller kulturutskottet här? Vi har bjudit in dem, men de verkar inte vara här...
LOG:
Jag tror inte att de olika kulturområdena ser varandras villkor.
Cby:
Beslutsfattarna kommer vi aldrig att få tag på. Vi kan få hit någon från kulturdepartementet, men vi borde få hit någon från Microsoft, någon som styr värlsekonomin, den skalan är det.
Cba:
Vi letar efter sätt att jobba med detta. Nästa steg är att prata med politikerna inför höstens motionerande i riksdagen. Hur ska strukturerna se ut? Det är en principdiskussion. Myndigheterna måste fixa detta.
Cby:
Här och nu kan vi ta reda på vilka behov vi har. Frilansande curatorer som yrkesgrupp har bara funnits i 6-7 år i Sverige. KRO har funnits i 70 år.
PE:
Det är kanske en seg process, att ändra på strukturerna, men den borde snabbas på.
John Peter Nilsson (publik):
Vi borde inte fråga oss hur vi kan lösa problemen med arbetslösheten bland konstnärer, utan vad de skulle kunna tillföra.
ML:
Vår funktion är att stödja svenska konstnärer. Vi lägger krutet på utövarna. Det är intressant att titta på Nederländerna, Danmark, Finland och Norge. De länderna har gått från det system vi har i Sverige idag till något annat.
Anonym (publik):
Konstnärerna är inte oberoende. Det är lättare att få pengar med en institution i ryggen.
LOG:
Jag hävdar inte att konstnärerna är oberoende. Vi vill se att medlen som vi betalar ut i slutändan når en publik. I det sammanhanget är institutionen inte så viktig, utan idén om hur man möter publiken.
Pia Kristoffersson, chef för Gävle Konstcentrum (publik):
Konstnärer och curatorer som vill ha utställningsersättning och ställa krav borde prata direkt med konsthallarna. Vi behöver hjälp att skapa utställningar. Bara en gång (!) har jag fått en förfrågan från en frilansande curator. Vi kan göra politik av den här frågan och t ex bara göra två utställningar per år, men istället betala konstnärerna.
ML:
Konstnärer kan sällan få sponsring, bara de stora institutionerna. Vanligtvis kan man på sin höjd få hjälp med tjänster eller varor, inte reda pengar. Att jaga sponsorer är dåligt investerad tid för konstnärerna. Nu kommer jag för första gången att citera Ernst Billgren, som i gårdagens DN ville att politikerna ska förbättra möjligheterna till sponsring, genom att ge företagen rätt till avdrag.
Charlotte Bydler:
Systemet är starkt institutionaliserat och den som står utanför har svårt att ta del av medlen som finns. Många av de nätverksinitiativ som finns försöker bli institutioner och på så sätt uppnå permanens (se IKK, min anmärkning).
Karin Willén:
Stöden som Konstnärsnämnden delar ut är [generell] visningsersättning och ska därför inte delas av kuratorer. Vi får inte glömma den spänning som finns mellan curatorns och konstnären i deras yrkesroller, där curatorn ofta är konstnärens arbetsgivare. Konstnärerna har haft liknande problem - när man arbetar i grupp kan det stå i konflikt med det egna arbetet (när det gäller finansieringen, min anmärkning).
CBy:
Osannolikt att det ska komma in mer pengar i systemet. Curatorerna har hittills alltid på ett ganska odramatiskt sätt funnit sin plats i produktionen av en utställning.
Ola Olsson:
Konstnärer skulle vinna på att arbeta mer tvärkulturellt, eftersom det finns mer pengar inom andra områden.
Lars Olof Gustafsson:
Bra kuratorer som tar initiativ kan konkurrera om de pengar som regionalt finns tilldelade konsten.
LOG:
De medel som vi fördelar har byggts på med tiden. Internationellt sett är det mycket pengar.
OO:
Det finns ingenting som motsäger att några kuratorer skulle kunna gå ihop och sedan söka medel för att t ex arbeta med konstförmedling i tre olika län under en tvåårsperiod. Men de skulle inte kunna söka lönemedel - så ser inte det statliga systemet ut idag.
Camilla Backman:
Bildkonsten är det kulturområde som får minst pengar. Vi borde begära en ny statlig utredning för att titta på förhållandena.
LOG:
Frågan bör tas upp i vår omvärldsanalys (som ska göras under året, min anmärkning). Vi kan peka på behovet.
Frans Josef Petersson:
Hur tänker man sig den framtida arbetsmarknaden på de allt fler curatorutbildningarna?
CBy:
Det finns ett intresse för konst. Yrkesbeskrivningen är amorf, yrket kan vara "vad som helst". Jag tror att det är viktigt med specialisering och att man samtidigt har rötter institutionellt. Internationella nätverk är också viktigt.
FJP:
Internationalisering på konstscenen missgynnar Sverige. De mest framgångsrika konstnärerna ställer sällan ut i Sverige, vilket kanske beror på ersättningsnivåer och de mindre konsthallarnas låga status. Finns det en risk att även curatorer flyr utomlands?
Maria Lind:
Det finns ett utflöde, men också ett tillbakaflöde bland curatorerna. Titta t ex på Lars Nittve, Sune Nordgren, Daniel Birnbaum och delvis mig själv. Alla curatorutbildade måste inte bli curatorer, utan de kan bli duktiga pressekreterare eller pedagoger.
KW:
De fackliga organisationerna i Sverige är väldigt svaga. De har få medlemmar, små resurser och svårt att driva frågor. Vi borde ta till vara det fackarbete som gjorts inom andra fack. Curatorer skulle t ex kunna ansluta sig till DIK.
Cba:
IKK kommer att ta kontakt med DIK. Frilansande curatorer är en ny fråga, även om yrket går tillbaka till Harald Seeman 1968.
Ola, gallerist från Malmö (publik):
Vi behöver experimentella finansieringsformer. Hur kan IASPIS, Konstnärsnämnden och Statens Kulturråd skapa dessa? Framtidens kultur lägger ner om 1-2 år – efter det är allt bundet regionalt och lokalt.
KW:
Vi håller på att förhandla fram ett nytt avtal mot de statliga museerna, ett avtal som ska reglera hela situationen med visningsersättningar mm. Förhandlingarna ska vara färdiga vid nyår, men vi är inte beredda att gå in i ett avtal ännu. Konstnärerna betalas inte fullt ut. Till skillnad mot IKK, som vill att konstnärerna ska anställas av konsthallar och museer, vill vi att det även ska finnas en möjlighet att fakturera. Om man ska jämföra med teaterarbetare så har de t ex stöd från andra fack (kollektivavtal mm).
KW:
Staten har ett arbetsgivaransvar oavsett om konstnärer är frilansare eller anställda.
Veronica, medgrundare av FOCS (publik):
Vi vill inte gå ihop med DIK. Fråga till Konstnärsnämnden: Saknar ni motivation för att se curatorerna som en del av internationaliseringen av konsten?
LOG:
IASPIS bjuder ju hit konstnärer och curatorer, med målet att stimulera de svenska konstnärerna. Förordningarna fungerar som en hämsko. Vi måste fördela pengarna som [generell] visningsersättning. Vi vill ifrågasätta detta direktiv, men ni måste driva frågan, ta kontakt med partierna mm.
Power Ekroth:
Ni tar hit curatorer från utlandet, men skickar inte ut svenska curatorer!
Michele Masucci, konstnär (publik):
Hela den här diskussionen, med frilansande och osäkra förhållanden på arbetsmarknaden, är del av en större politisk diskussion. Ett problem som jag ser det är att beslutsfattarna inte är här. Jag tror att det är viktigt att man organiserar sig och att flera frilansande yrkesgrupper går ihop, för att sedan göra påstötningar mot de politiska partiernas representanter.
FJP:
Är någon från kulturdepartementet eller kulturutskottet här? Vi har bjudit in dem, men de verkar inte vara här...
LOG:
Jag tror inte att de olika kulturområdena ser varandras villkor.
Cby:
Beslutsfattarna kommer vi aldrig att få tag på. Vi kan få hit någon från kulturdepartementet, men vi borde få hit någon från Microsoft, någon som styr värlsekonomin, den skalan är det.
Cba:
Vi letar efter sätt att jobba med detta. Nästa steg är att prata med politikerna inför höstens motionerande i riksdagen. Hur ska strukturerna se ut? Det är en principdiskussion. Myndigheterna måste fixa detta.
Cby:
Här och nu kan vi ta reda på vilka behov vi har. Frilansande curatorer som yrkesgrupp har bara funnits i 6-7 år i Sverige. KRO har funnits i 70 år.
PE:
Det är kanske en seg process, att ändra på strukturerna, men den borde snabbas på.
John Peter Nilsson (publik):
Vi borde inte fråga oss hur vi kan lösa problemen med arbetslösheten bland konstnärer, utan vad de skulle kunna tillföra.
ML:
Vår funktion är att stödja svenska konstnärer. Vi lägger krutet på utövarna. Det är intressant att titta på Nederländerna, Danmark, Finland och Norge. De länderna har gått från det system vi har i Sverige idag till något annat.
Anonym (publik):
Konstnärerna är inte oberoende. Det är lättare att få pengar med en institution i ryggen.
LOG:
Jag hävdar inte att konstnärerna är oberoende. Vi vill se att medlen som vi betalar ut i slutändan når en publik. I det sammanhanget är institutionen inte så viktig, utan idén om hur man möter publiken.
Pia Kristoffersson, chef för Gävle Konstcentrum (publik):
Konstnärer och curatorer som vill ha utställningsersättning och ställa krav borde prata direkt med konsthallarna. Vi behöver hjälp att skapa utställningar. Bara en gång (!) har jag fått en förfrågan från en frilansande curator. Vi kan göra politik av den här frågan och t ex bara göra två utställningar per år, men istället betala konstnärerna.
ML:
Konstnärer kan sällan få sponsring, bara de stora institutionerna. Vanligtvis kan man på sin höjd få hjälp med tjänster eller varor, inte reda pengar. Att jaga sponsorer är dåligt investerad tid för konstnärerna. Nu kommer jag för första gången att citera Ernst Billgren, som i gårdagens DN ville att politikerna ska förbättra möjligheterna till sponsring, genom att ge företagen rätt till avdrag.
posted by Erik Krikortz at tisdag, maj 30, 2006
